Jag har ont i magen. Jätteont. I en del av magen där jag aldrig har ont. I en annan del av magköping gör det så ont att jag går runt i en ring. Vem i mänsklighetens historia var först med detta självbedrägeri att försöka gå ifrån smärtan? 

Som när man föder barn, man ska ligga still och ”ta in smärtan”. Det gjorde jag med Lasse. Jag blundande, gick in i mig själv och smakade på smärtan. Med tjejerna sprang jag ner liggandes. 

Jag har provat att lägga mig raklång på magen. Det hjälpte inte. Det är det enda knep jag känner till. 

När inte det hjälpte provade jag att göra situps. Det hjälpte inte men det blev heller inte värre vilket är märkligt. 

Jag har ont exakt mitt i magen. Inte i tjejdelarna av magen, inget livmodertrams. Inte i övre delen där katarr sitter. I mitten. Där sitter ju INGENTING.