Jag klagar inte på mat. Inte när jag får den. Jag klagar när jag kommer tillbaka.

Låt säga att jag och min äldsta dotter sitter på en pizzeria, stans bästa, och får in våra pizzor samtidigt. Min är inte bra. Dottern börjar dela upp i bitar och äter fort med händerna. Om jag då ska kalla på servitrisen och säga att min pizza är dålig så kommer hon ta ut den och beställa en ny. Då kommer min nya pizza in när dottern är klar. Det blir ingen bra måltid. 

Så jag äter upp.

Vad som var fel med pizzan? 

När jag beställer en pizza med champinjoner så utgår jag ifrån att det handlar om färska champinjoner. För tjugo år sedan var färska champinjoner en lyx. Idag är de billiga. Jag skulle uppskatta att det behövs två champinjoner på en pizza. Det kostar mindre än en krona, för en restaurang som köper från grossist är priset ännu lägre. 

På min pizza låg en hel burk konserverade champinjoner. Hela pizzan smakade konservburk. Dessutom ser det oaptitligt och billigt ut. När jag köper en fyrtiokronorspizza från närlivset runt hörnet använder de färska champinjoner. 

Jag åt upp nästan hela pizzan, vi betalade och gick. 

Nästa gång jag går dit ska jag säga allt detta.