Idag har vi klarat av dag nummer tre. Lasse försökte inte bli ett med min kropp idag. Han åkte rutschkana, lekte med bollar, klossar och såpbubblor. 

Jag sitter i ett hörn och försöker vara osynlig. Men alla barn är så underbara. 

Med sitt fjuniga hår, bulliga rumpor och hittepåspråk kan jag inte låta bli. Jag läste sex böcker för två tvååringar som hela tiden hämtade fler. 

”LÄSA DEN!”

”Vad heter du?” frågade jag en pojke.

”Mamma jobbar nästan” blev svaret.

Tänk att få vara två igen och svara helt irrelevant. 

”Malin, tog du hem barnens vantar?”

”Mamma jobbar nästan”