”Jag förstår inte hur man kan ha barn utan att vara gift. Och det handlar inte om religion, utan om juridik. Hur kan man vilja vara så oskyddad juridiskt som man är som sambo med barn, den dag något händer? En bilolycka kan ske på några sekunder – är man då gift ställs man i alla fall inte inför ett helt batteri av gode män och förmyndarmyndigheter med uppgift att säkra arvtagarnas (barnens) rättigheter gentemot den överlevande föräldern. Malin: gift er borgerligt. Det tar fem minuter (långa versionen) eller två minuter (korta versionen), och kostar ingenting. Gör inte misstaget att blanda ihop bröllopet med äktenskapet”

Svar: Blanda ihop? Jag tar vilket som. Gärna ett äktenskap men då ska jag ha ett B-R-Ö-L-L-O-P. Oj då, jag blandar visst ihop det när allt kommer omkring. 

I mars har Joachim och jag varit tillsammans i nio år. Vi har tre barn tillsammans. Jag har stått ut med Joachim och hans böcker om slag, pelletsmani, apor på TV och tränatränatränatränautanattkommatilldörren i nära en tredjedel av mitt liv. Skulle jag springa ner och göra något borgerligt? 

HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA

Etcetera.

Jag skulle hellre ha ett borgerligt SAMLAG inför kommunala vittnen(brrrr) än att gifta mig utan hav, sol, vind, vatten, buffé och en otroligt vacker klänning. 

Vi kommer fortsätta så här. 

Det som händer om någonting händer är väl att halva huset går till barnen och då får jag väl betala allting själv. Eller sälja och bo hos mamma och pappa. 

Jag sitter hellre utblottad på trottoaren med tre osnutna ungar och ser en lycklig familj flytta in i vårt hus än jag gifter mig borgerligt. 

Har jag nått fram?

Jag gifter mig borgerligt över min döda kropp.