”Min sambo är 22 år äldre än mig – jag är 24 och han 46. Vi blev tillsammans vid 19 och 41. Vi pratar givetvis barn – något jag velat skaffa sen jag var 17. Men min sambo är tveksam – han har en dotter på 19 år och han tänker mer på pension än barn. Han undrar hur han ska orka med ett litet barn? Det är inget han längtar efter, men han är så förståndig att han förstår att man inte kan bli tillsammans med en 19-åring och inte ”ge” henne ett barn så småningom. Och jag är bombsäker på att när vi har bebisen i våran famn så kommer han vilja det lika mycket som jag.

Vad tänker du om det?”

Svar: Jag tänker att det är en kamp att vara tillsammans med en äldre man. Kamp mot föräldrar, kamp mot tiden och kamp mot fördomar(mina).

Jag tänker att du är modig.

Och klok. 

Det är klart att du ska få ett barn. Och det är klart att han kommer älska det barnet, det är klart att han orkar. Och han kan tänka på pensionen. Samtidigt. Jag har längtat efter pensionen sedan jag var 17.