”Hej Malin!

Med hänvisning till Ditt inlägg i Aftonbadet om att alla barn inte borde ha fötts,
och detta inlägg i Din blogg, kan man ju undra om Dina 3 borde ha fötts!

Det är väl Din plikt att ta hand om Dina barn
och inte lasta över ansvaret på andra för att Du inte orkar, inte vill eller inte har tid.
Ni är ju två om barnen, men jag ser inte att ni tar ansvar för dem i Dina texter,
tycker det är sorgligt. Barn behöver kärlek av föräldrarna och inte av omvärlden.
Barn behöver inte ha en massa prylar av föräldrarna, dessa kan de få av omvärlden.

Min mamma var ensamstående med 3 barn i slutet av 60-talet
och på 70-talet, men hon fanns där för oss.
Ni verkar vara där för era barn, men inte finnas till för dem.

Hoppas att Du ändrar Dig som person i tanke och handling,
ty barn är en gåva, ingen slit och släng sak man köper.

ha en fortsatt bra Helg!

Kram
Stevie”

Svar: Tack för dina synpunkter. Vi finns till för våra barn, herregud vad vi finns till för dem. Och när det blir långa lov och vi tänker att vi ska vara braaa föräldrar och ha lååång ledighet så finns vi till för dem alldeles för mycket. 

Som i somras när vi var lediga i elva veckor. Efter två dagar frågade lilla när hon fick gå till dagis. 

”Om elva veckor” svarade jag. 

”Hur mycket är det?” ville lilla veta då.

”En miljard dagar”

Det går inte en dag utan att jag funderar över hur jag ska bli en bättre mamma. På kvällarna ligger jag och grubblar över vad jag kunde gjort annorlunda. 

Jag älskar mina barn. Men en miljard dagar utan dagis är inte bra för någon.