I början av december hände något som jag har berättat för alla som velat lyssna. Jag kan räkna upp minst tio personer som har fått höra följande;

”I oktober köpte Joachim täckbyxor till tjejerna. De kostade 249 kronor styck, ett riktigt fynd. Efter en vecka hade bägge byxorna gått sönder på tre ställen(tänk att karlar aldrig kan göra något ordentligt) Jag gick tillbaka till  affären och reklamerade byxorna. Det var inga problem, jag fick 498 kronor i handen, men var skulle jag hitta nya vinterbyxor och till ett sådant pangpris dessutom? Nej, aldrig får man vara riktigt glad. Jag letade runt och hamnade slutligen på Lindex. Längst in i ett hörn hittade jag en ställning med två par täckbyxor. Bara två par kvar. I tjejernas storlekar! Helt otroligt vilken tur. Och priset; 99 kronor på rea!! Jag blev så lycklig! Byxorna har hållt hela vintern och det var ett otroligt bra köp”

HERREGUD SÅ INTRESSANT. INTRESSEPILARNA BARA SWISHSWISHSWISH.

Det här har jag på fullaste allvar och etthundra procent ironifritt berättat för folk. 

Varför säger ingen till mig? Varför har ingen stoppat mig? Varför har jag fått hållas?