När jag var nitton valde jag mellan att flytta till USA eller flytta till Stockholm. Efter seriöst övervägande valde jag att flytta till Oskarshamn för att gå kantorsutbildningen. Joråsåatte.

Alla andra bodde på internatet. Inte jag. Jag satte mig obstinat i en etta i Oskarshamns ghetto(inga namn) Efter ett halvår flyttade jag hem och pendlade med buss. Då köpte jag den dyraste cd-spelaren som fanns då. 1200 kronor kostade den och den blev min bästa vän. 

Jag kan skriva mer om mitt år i Oskarshamn en annan dag. Men jag kom att tänka på musiken jag lyssnade på där jag satt på bussen och var sorgsen. 

Jag köpte Madonnas Ray of light och älskade den här

Jag köpte två singlar, den här och den här 

Repeat repeat repeat repeat repeat repeat repeat repeat repeat repeat repeat repeat repeat 

och repeat. Kalmar- Oskarshamn, Oskarshamn- Kalmar. Hela vintern, hela våren. Och så ville jag inte bli kantor och så flyttade jag till Stockholm och var sorgsen där också och så flyttade jag tillbaka till Kalmar för att vara ihop med en kille som ropade ”Kasta ut fendrarna!” när man åkte båt, men det gick inte så bra och så blablablablaJoachim!blablablabla

Och nu är jag inte sorgsen längre.