Jag älskar Filippa K, det vet ni. Jag har mina Filippa K-klänningar som mina små troféer i garderoben. De hänger snyggt på rad. De används flitigt. 

Nu har en ryckts ifrån mig och kommer aldrig tillbaka. 

Det var min favorit. 

Det var min älskling. 

Den är bortom all räddning. Inte ens min syfröken skulle kunna hjälpa mig med detta.

Jag är så himla ledsen. På ett klädplan. 

Och på tal om plan. 

Jag hörde en man intervjuas på Arlanda för ett par dagar sedan. Han skulle till Malaga men nu blev det just ingenting med det eftersom vulkaniska moln sprider ut sig i alla luftrum.

”Det är en katastrof” sa mannen. 

Åk ner till Haiti och berätta om din katastrof, tänkte jag. 

Och nu vet jag vad en katastrof vill säga. En klänningskatastrof. 

En Filippa K-katastrof.