”Hej Malin, jag heter Elin, jag skrev till dig i februari, om hur ensam jag kände mig, hade ångest för att jag aldrig skulle träffa någon och få den familj jag önskar.

Du svarade mig i ett blogginlägg och det betydde jättemycket, på något sätt så tänkte jag att just nu finns det inget jag kan göra åt saken, bara gilla läget, som ju var att leva ensam och försöka att tycka om mig själv. 

Jag vill iallafall berätta för dig att jag träffat honom nu. Låter kanske töntigt, men jag fick ett så fint svar av dig, dessutom jättemånga fina kommentarer från andra läsare, så jag vill att du ska veta!

Han är inte som någon annan, han tänker lika, tycker lika, avslutar mina meningar, låter mig ligga i hans famn och somna varje natt, styker mig i håret, jag sa till honom att det är alldeles fantastiskt att vi verkar passa så bra ihop och hur lustigt det är att vi nästan en gång om dagen skickar sms till varandra exakt samtidigt, han svarade att han tror att vi är likadana på insidan. Han säger att han aldrig upplevt något som är så rätt som jag och han. 

Jag har alltid valt fel killar, alltid. Jag kan peka ut en badboy i en klunga med tusen killar, men nu är det inte så. Han är inte sån. Kärleken valde mig Malin! 

Man vet ju inte vad som händer, det vet man ju aldrig, men jag är iallafall världens lyckligaste tjej, med världens finaste kille.

Och Malin, tack igen för att du svarade mig, det betydde jättemycket!”

Svar: Jag minns dig så väl Elin, jag minns alla mina tjejer. Det var du som fick mamma att börja gråta och pappa att bli nervös av känslor och säga att du skulle köpa ny löständer. 

Grattis till fina killen, håll honom hårt och hälsa från mig.

Stora kramen.