Eftersom det var påsk och Uppstått har Jesus hurra hurra så tänkte jag inte på att måndagen inte var en måndag utan en tisdag. Joachim kommer hem från jobbet och säger ”Vi åker till Ängsgården!”

Handelsträdgård. ”Jippie”.

Jag vet, jag är en hemsk kvinna och Joachim förtjänar mycket bättre jadajada. 

”Okej, let’s go” sa jag och så tryckte vi in ungarna i bilen. Då ringer mobilen. 

”Hej det är Johan Signert”

”Hej!”

”Är du på väg?”

Vad menar han Vad menar han Vad menar han Vad menar han Vad menar han

Det är TISDAG. Radioförihelvete. Börjar klockan 17. Klockan är 17:01. Oups. 

”JOACHIM KÖÖÖÖR”

Ingen handelsträdgård för mig. Så synd. 

Detta var inte det pinsamma. Sånt händer. 

Efter sändningen (14:58) där jag berättade något väldigt intressant, lämnade jag radiohuset och tänkte ”Hur ska jag komma hem?” Gå? Så låååångt. Över tre kilometer. Orkar inte.

Bussen!

Tittar i börsen. 13 kronor. Nu kommer bussen. Nejnejnej, det kostar 14 kronor. Jag vill inte gå. 

Det står en man och väntar på bussen. Jag går fram till den mannen. 

”Har du en krona?”

Och jag får en krona. En krona är inte så mycket i ärlighetens namn. Om jag tappar en krona på marken är jag inte helt säker på att jag ens plockar upp den av ren lättja. Men att tigga pengar. Man gör ju inte så. 

Jag får en krona och kan åka bussen hem. Jag slipper gå. 

Nu vill jag veta följande; 

1. Skulle ni kunna be en främling om en krona?

2. Hur pinsamt var jag på en skala från 1-10 där 10 är otroligt pinsamt.