”Jag är själv nyexad lärare dock för yngre åldrar (barn 0-8år). Det är ett stort problem med hur vi lärare ska lära barnen om risker med internet eftersom en väldigt stor del av praktiserande lärare inte är uppvuxna med internet. Lerums kommun fick en heldag på svenska mässan för att lära sig om mobbing på nätet, men först efter att en 13årig pojke tagit sitt liv. För mig som är född på 80-talet är det inte svårt att förstå att internet etik borde vara ett skolämne men för mina kolleger som inte vet hur man bifogar en text i ett mail ska kunna sätta sig in i det blir svårt. Såklart är det en del av skolan uppgift att fostra och lära barnen om det som omger barnen i deras vardag bland annat internet. Det hjälper inte att bara vi lärarstudenter får lära oss det är personalen i skolan som måste utbildas. Men jag är osäker om det går att lära en gammal hund att sitta.”

Svar: Jo, du kan. Jag gillar dig. 

”skulle du kalla mina betyg från gymnasiet 19,0 som medelmåttigt? Orsaken till att de är så låga intagningspoäng på lärarprogrammet är inte att de sökande har dåliga poäng utan att de är väldigt få sökande! Vi blir lärare för att det är någonting vi brinner för !”

Svar: Så du menar att det inte finns folk som utbildar sig till lärare för att de inte vet vad de vill bli? Jag hör hela tiden om folk som pluggar till lärare trots att de inte brinner, trots att de saknar ett kall. En artikel i Barometern för ett par veckor sedan tog upp problemet med att de som går ut gymnasiet inte hittar jobb. Vad ska du göra efter sommaren? löd frågan. ”Jag ska läsa till lärare för jag vet inte riktigt vad jag ska göra” svarade en kille. Jag vet att det finns många många underbara lärare som älskar sitt jobb och som känner ett stort ansvar för sina elever. Men det finns också ett problem med lärare som har blivit lärare ”bara för att”

Jag har aldrig hört talas om någon som har läst till läkare, advokat, journalist, frisör eller logoped för att de inte vet vad de vill. 

Detta är en problem och jag är ledsen om jag tar upp något tabu men jag kan inte låta bli.

Alla mina kompisar är lärare, min moster är lärare, min kusin är lärare, min svägerska är lärare. Jag har den djupaste respekt för läraryrket(jag ser alltid till att vara proper när det är utvecklingssamtal, storas lärare är mina idoler) men alla har ju tyvärr inte det. Lärare, liksom journalist, ska vara en skyddad titel. Du ska inte få sätta betyg utan behörighet. Läraryrkets status ska bli vad den en gång var. Eller hur?