”Istället för att nätmobba på din nivå med din makt att nå många människor (till skillnad från oss små härute som kallas små troll när vi tycker) Varför ber du inte Di Leva om en liten pratstund och låter honom tala till ett punkt och med sina egna ord? 

Du är nätmobbing i dess otrevligaste former. 

Tala till och med den det handlar om och se den i ögonen innan du spyr”

Svar: Jag vågar inte se Di Leva i ögonen. Tänk om jag blir frälst? Tänk om jag går ut och köper en liten vattenkanna och stänker kärleksjuice på folk? Tänk om jag plockar ner gardinerna och sveper mig och börjar prata om rymden och hur vi alla bor där?

Jag tänker inte be om en pratstund med Thomas Di Leva. Jag har tre barn att ta hand om, jag har ett kärlekstempel som är en dubbelsäng från Ikea, jag har texter att lämna och tvätthögar att sortera, vika och dela ut. När jag är i Stockholm träffar jag faster Birgitta och min älskade Linda Skugge. Skulle jag bränna en timme på Thomas Di Leva? Aldrig.