”Hej Malin,
Du som är så klok…. undrar om du ville komma med lite råd? 

Jag träffade den mest underbara människa jag någonsin kunde föreställa mig. En sån där person som man mår bra av, får energi från och man aldrig vill vara ifrån. 
Jag är ändå 25 år gammal, men har aldrig tidigare tänkt tanken att ”den här människan skulle jag kunna bo med”, men den kan jag med den här killen. Jag hade inga problem med att han lagade mat i mitt kök, tog hand om min hund eller tog sovmorgon i min lägenhet. Jag har lite problem med att släppa in människor i mitt liv, dels på grund av tidigare drägg jag stött på, men också på grund av min uppväxt. Men det kändes så klockrent. Och även för honom, som haft ännu värre barndom än jag. Och jag ser honom inte som ett offer för sin barndom, utan snarare en otrolig stark och beundransvärd person. Men bägge två har helt enkelt haft problem att släppa in människor i livet.
Visserligen är vi två upptagna människor, men vi pusslade för att få ihop dagarna.

Helt plötsligt efter sex underbara månader vände han uppochner på både mitt och sitt liv. Han älskade mig, men hade inte tid med mig. Jag kan köpa det. Han har två jobb och pluggar heltid. Sover dåligt, stressar mycket men är relativt nöjd med tillvaron. Och jag har också jobb och plugg. 
Men vi hittar hela tiden tillbaka till varandra. Inte desperat a la jag har ingen annan, utan mer ”nu klarar jag inte av att vara utan dig, jag behöver en dos av dig för att må bra”.
Nu hade vi inte träffats på några månader och jag kände att det är väl dags att gå vidare. Jag tror visserligen att han är den rätte, men man kan ju inte binda fast honom på en stol och tvinga honom att säga upp sig från nåt jobb eller engagemang. Han mår bra av att jobba och plugga och visa att han kan.
Vi träffades oväntat i helgen, allting var underbart. Men han berättar att han vill vara ärlig. Hans ex bor hos honom sedan någon månad tillbaka, för att hon mår dåligt. Varför han känner att han måste berätta det vet jag inte. Vi har ju gjort slut och han har inga skyldigheter gentemot mig!
I hans ärlighet berättar han att jag är den rätta för honom. Det finns ingen annan. Han tänker på mig hela tiden, han vill veta att jag mår bra, vad jag gör. Han vill bry sig.
Jag vet inte hur jag ska hantera detta. Jag älskar honom av hela mitt hjärta.
Han får inte berätta mer om exet än att hon mår dåligt, kan inte berätta hur länge och varför. Han säger bara att han inte har något val än att ta hand om henne.

Ska jag satsa på honom, vänta ut exet och hoppas på att han har tid över för mig?
Ska jag lägga ner och försöka gå vidare?”

Svar: Till att börja med; alla råd som kommer från mig är att ta med en nypa salt eftersom jag bara har haft ett förhållande. 

Det är svårt, otroligt svårt, att träffa rätt. Och när man gör det så vill man att det ska vara lätt. Och det är inte alls för mycket begärt. Om båda älskar varandra och vill leva tillsammans så ska det inte vara en massa slit. Jag är allergisk mot drama. 

Jag tycker nog att du kan vänta på honom om du är säker på att han är rätt. 

Men. Det är väldigt väldigt viktigt att han förstår att detta är jobbig för dig. Dina känslor är lika viktiga som hans, oavsett hans barndom, oavsett hur illa däran exet är. Ditt liv är viktigt och om han älskar dig så förstår han det och inser att du inte kan sätta ditt liv på vänt. 

Det kan bli jättebra det här, det tror jag. Men du måste visa att du förtjänar att blir behandlad som nummer ett för honom. 

Om jag vore du skulle jag ge det ett par veckor (och säga till honom att det är det som gäller)

En liten brasklapp dock, jag reagerar på att han har två jobb utöver studierna, jobb så viktiga att han inte har tid med kärlek? 

Återigen. Du måste visa att du är värd att komma först. Inte i andra hand och absolut inte i tredje hand. 

Kram och lycka till.