Jag sitter på tåget mot Stockholm, i måndags klockan 12:50, och inser att jag glömt sladden till min mac.

Panik är ett milt ord. 

Vad är oddsen för att mannen intill är macanvändare? Men det är han. 

Jag får låna hans sladd och hinner ladda upp två timmar. 

När jag skulle hem efter plåtningen i går tänkte jag ”Nu ska jag köpa en extrasladd som ALLTID ska ligga i min stockholmsryggsäck” Så tänkte jag. Då kan jag aldrig glömma sladd.

Jag går in på Applestore eller vad det nu heter, på plattan och får hjälp med sladd som kostar 800 kronor i en låda som doftar underbart. Hur gör de doften som alla mac-förpackningar är insmorda i?

Plötsligt kommer en mysko man in i butiken. Det är han och jag och två anställda. Mysko-man har på sig fladdriga byxor, skrynklig tröja, otvättat hår och solglasögon(som jag när jag går till dagis)

Han går runt och ser inte ut att ha något ärende, sådant ser man. Han ser lite stirrig ut också och jag tänker att det där är säkert en sån där knarkare som jag har hört att det finns i Stockholm. Jag håller handväskan hårt mot kroppen och är beredd på eventuellt utfall. Knarkutfall. 

Plötsligt går larmet i butiken. Mannen med dagislooken backar från en dyr dator med händerna i luften. En av killarna i butiken rusar fram och pekar med hela armen ”Försvinn, UT HÄRIFRÅN”

”Jag har inte gjort något, det är ett missförstånd!!” mannen är oskyldig som en brud. 

”UT”

”Jag gjorde ingenting!”

”FÖRSVINN”

En vakt dyker upp. 

”Vad är det som händer?”

Jag hör inte riktigt vad som sägs men mysko mannen tvår sina händer och som han tvår. Han ser ut som lilla som har dragit en dockvagn i huvudet på stora ”Den bara ramlade”

När jag lämnar butiken hör jag hur butikskillen tar tag om en apparat och skakar den hårt.

”Men varför går inte larmet när JAG gör så här?” 

Och så tar jag tåget hem. Skakad.

Knarkare. 

Hu.

Bara i Stockholm.