Sa jag 2:30?

Mjaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa

3:20 vaknade jag av ett dunkande ljud. 

VADVARDET?

Jag låg blekstilla och kippade med vettskrämda ögon. Det gick ett par sekunder och så hör jag stamp klamp på yttertrappan. Jag ligger alltså och är med försyn(det är ju ändå Jesus som kommer hem) innan Joachim steppar ombord. 

Han går in i badrummet, borstar tänderna och sätter sig på sängkanten. KLICKKLICKKLICKKLICK på klockradion. 

Och så somnar han. Och kvar ligger jag och oroar mig för morgondagen av ingen särskild anledning alls, så som kvinnor gör.