”Hej
För ett tag sen skrev du kort om hur svårt det är att vara förälder, i ett svar till en tjejs kommentar. Jag kände så väl igen mig i det. Jag har en son på bara 14 månader som jag ofta bråkar med. Och efter ditt lilla inlägg så vågar jag mer skriva om våran bråkiga relation. För det är inte bara jag som är arg på mitt barn. Och man kan inte vara den perfekta föräldern. Idag trodde jag att jag inte skulle orka mycket mer, utan ville bara fly lägenheten. Men istället skrev jag av mig i bloggen.
Tack för en superbra blogg att läsa om kvällarna när kaoset har lagt sig”

Svar: Tack för fint beröm. Men du, jag måste fråga; vad bråkar du med en 14 månaders bebis om? Visst bråkar de allra flesta med sina barn och skriker när vi blir trötta, men varför har du en ”bråkig relation” med din ettåring? Jag vill inte låta anklagande, jag undrar bara hur du menar.