Startsida / Inlägg

Jag är chockad i mina grundvalar!

av Malin Wollin

”Hej
Men ursäkta….det där var inte snyggt! Sorry men det ser faktiskt ganska illa ut”

”Är det sant, gick du så där?”

”Det där var mindre klädsamt. Den där blomman på huvudet ser hemsk ut. Och du har otroligt dålig hållning på kortet. Trodde din blogg handlade om barn och inte mode. Mode verkar nämligen inte vara din starkaste sida.”

”Kul. Lite maskerad. Var det tema-dop?”

”Men Malin, Har Du gjort Dig illa i skallen med ett så stort förband?”

”Men ta av dig den där löjliga blomman, du ser ut som en blandning mellan Björn Borg och en 3 åring.”

”Vilken planet, eller vilket årtal kommer du ifrån? hahahahaha
Skämt åsido…..underbart att se du tagit av dig de svarta strumpbyxorna :D” 

”Du brukar se bra ut på alla sätt och vis. 
Detta är dock (enligt mig) en fullständig katastrof: Din hållning, din klänning, ditt hår och kronan på verket det extremt fula hårbandet . Jaja alla kan väl misslyckas ibland”

”Tips till dig hjärtat. Denna klänning måste du dra lite högre upp över tuttarna 😉
Eftersom du är så otroligt smal så hade det varit rätt med en vit tunnare sjal över axlarna som pricken över i:et. Du har alldeles för långa och smala armar för att ha på dig ärmlösa klänningar, eller blusar hjärtat. Annars var du jättesöt i denna kreation gumman.
Love you..pösss”

”Jag gillar dig , du är kul, smart på alla sätt. Men…du har ingen klädsmak….”

”Du är oftast jättesnygg, men vad är det Du har på huvudet?”

”Men vad är grejen med pannbandet??? Hoppas att du inte gick på dopet med det på huvudet!
Pannbandet förstör hela klänningen. Det kan vara snyggt med pannband men då ska det vara ett snyggt pannband.”

”WTF har du på huvudet??? vem fan tror du att du är, carrie bradshaw?!”

Gosh! Vem kunde ha anat att ni skulle dissa min look? Det var jag verkligen inte beredd på.

Jag ÄLSKAR min blomma. 

Självklart såg jag ut som så i kyrkan. Skulle Gud misstycka? Han älskar alla som de är har jag hört.

Ni kan ju tänka er stackars pappas reaktion när han fick syn på mig där han satt och var allvarsam i kyrkbänken. Han fick syn på blomman, fick något djävulusiskt i synen och öppnande munnen och..ingenting. Pappa skulle aldrig bete sig i kyrkan, kyrkans man som han är. När jag var barn fick vi inte ens säga Herregud med mat i munnen. Vilket fruktansvärt antiklimax för arma lilla pappa när han ser detta fåneri och inte får smäda. Han böjde sig fram, såg hånfullt grinande ut och mimade fram sitt hån. Men om det är svårt att höra pappa med ljudet på så är det helt omöjligt att förstå hans läppsynk. 

Och när vi hade kommit så långt som till dopkaffet så hade han kommit av sig.