Ni vet hur jag alltid skriver sådär kärleksfullt om hur härlig min lilla Lassebebis är? 

Okej de dagarna är över.

Han har blivit missnöjd. Jag är allergisk mot missnöje, särskilt då om det kommer från en glad skit som varit nöjd sedan födelsen.

I går hade vi avslutningsfest med Storas klass. Mitt i tipsrundan somnar Lasse ifrån allt det roliga. Han somnar sittandes i vagnen, utan att vara lutad mot ryggstödet. Förstår ni hur trött man är när man somnar sittandes utan stöd. Som att somna stående, du kan inte tro det förrän du ser det. 

Och så kom det sig då att han sov mellan 19:15-19:35. Stort misstag.

Lasse rejvade sedan som en störd primat tills klockan var 23:55 och han slutligen somnade mitt i ett gråt mellan Joachim och mig. Sedan vaknade vi ett par gånger av nattskräcksskrik och på morgonen vaknade jag med kuddstreck så djupa att de blottade ansiktsskelett.

Någon klok läsare som känner till någon jobbig identitetskris småfisar har när de är 21 månader eller så?