Lasse är livrädd för motorljud. Rädd så att det påverkar hans lilla 22-månadersvardag.

På Öland för ett par veckor sedan gick jag med Lasse på höften och tittade på stugor i ett mysigt område när vi blev omkörda av en förbaskad snorunge på moped. Om den var trimmad? Är alla släkt på Öland? Snorungen axade och axade och avgasröret var förmodligen avsågat eller hur det nu fungerar och när han är precis intill mig och Lasse når börnandet sitt crescendo.

ÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖRN lät det och Lasse blev hysterisk.

Han skrek och grät och spände kroppen. Han tittade åt alla håll och började skrika efter pappa i panik.

Sedan den dagen börjar han gråta av bilar, mopeder, motorcyklar på motorvägen, allt. Häromdagen blev han orolig när grannen gick förbi med sin handgräsklippare.

Så nu ska han vänjas av.

Vi sitter och tittar på videos som den här och Lasse säger OJ! och springer ut till Joachim som kokar saft i köket och säger ”Pappa, titta, sä*; BRRRRRRR”

Kvar sitter jag och tittar på någon dåre som kör i trehundra knyck på autobahn. Hoppas att du kör i diket och finner en ny väg till jordens mitt.

* Så här