Vilken rolig match vi såg i går på Fredriksskans. Not. 

Höjdpunkten var svärmors nybakade bullar. 

Joachim var duktig och fick springa sitt allra snabbaste ett par gånger och sträcka ut benet sådär snyggt så att folk applåderar. Det kallas brytning. 

När det blir väldigt tråkigt börjar blicken vandra. Jag ser djurgårdsklacken som är ett hav av glädje och support, jag hör hur de sjunger Oremoooo till tonerna av ABBAs voulez vous. Jag ser bänken som är fylld till sista plats. Jag ser en krycka sticka ut(bra val, tänkte jag först sedan fick jag höra att det var Emins som han nyss fått), jag ser Marcus Lindberg sitta under en grå tung filt som ser ut att tillhöra Ronja Rövardotters mamma. Jag ser någon ta loss en stor gul tejpbit och fästa i Lindbergs hår. Marcus märker ingenting och jag tänker att det är nog inte bara jag som är uttråkad. ”Säkert Zlatan” är Joachims analys när vi sitter i bilen efter matchen.