Kylen var tom. Vi har slutat handla, det kändes så borgerligt.

Jag fräser quornfärs i olivolja i en stekpanna. Smälter en obeskrivligt stor klick smör i en kastrull, häller i en hög mjöl, det blir alltid för mycket. Satan, mumlar jag genom tänderna.

”Mamma vad sa du?”

”Jag tror jag såg en kompis på gatan”

Vispa runt så att mjölet flyter ut, häll sedan på mjölken. Mycket mjölk. Vi hade bara en matsked kvar som någon mupp ställt in i kylen i morse. Så jag tog vatten och vispgrädde, just det, vispgrädden kom ut som en boll men det låtsades jag att jag inte såg.

Ta fram ännu en kastrull, lasagne är en diskfest.

Häll i olivolja och lägg i hackad gul-och vitlök. Häll över ganska mycket krossad tomat, två förpackningar om du har tre ungar och vill ha lunchlåda i morgon och sätta in 90 kronor i pensionsfonden som du ska norpa av när barnen har flyttat hemifrån och du ska njuuuta.

Svartpeppra och salta tomatsåsen. Vitpeppra och salta bechamelsåsen. Salta quornfärsen.

Ta fram lasagneplattorna, det gör ingenting om de gick ut i februari 2009, jag har provat (för en timme sedan faktiskt)

Varva såser, färs, jefligt gamla plattor och mozarella.

In i ugnen på 225 grader i 25 minuter.

Njut till en god grekisk sallad. I vårt fall hade vi inte sallad, gurka eller fetaost. Så vi åt torr purjulök och tomater.

Öppnar ytterdörren.

”KOMOCHÄTOCHGLÖMINTEATTTAMEDSPARKCYKLARNAHEMOCHKOMNUUU”