Uh oh

Jeflar skit

I morgon börjar mina barn skolan igen. Stora börjar tvåan och lila börjar sexårs.

Ni känner mig, jag tar på mig blus och pärlor när jag ska gå på läkarbesök.

Jag vill att barnen ska vara tvagade och prydliga sin första dag, det spelar alls ingen roll att de sett ut som skabb och rännsten hela sommaren, denna första dag ska de kunna synas från topp till tå utan anmärkning. Så här rena ska de vara; De ska kunna synas från topp till tå av min mamma. Och då är det jefligt prydligt.

Så jag har tvättat håret, gnuggat bakom öronen och skrubbat fötter.

Och så har jag kammat håret.

Och så har jag klippt.

Lite.

Nej, det är inte sant.

Jag har klippt mycket.

Jättemycket.

Badrummet ser ut som när ett hölass har vält på vägen.

Shit.

Lilla ser ut som en mentalpatient på 40-talet.

”Spring in och visa pappa hur fin du är!” utropade jag stolt.

Hon sprang genom huset och in till Joachim. Han såg på henne och sa ”Fint”

Sedan vände han sig till mig och sa ”Fick du storhetsvansinne?”

”Ja”