Barnen ligger i varsin soffa och tittar på Barnen i Bullerbyn, the old nördy edition.

Det är vinter och barnen ska åka skridskor på sjön. ”Akta er för vaken” förmanar mamma.

Men coola(läs: extremt töntige) Lasse ska förstås stila och kör nära, nära kanten.

Den här scenen måste sluta med att han ramlar i, sitter jag och hoppas för mig själv vid min dator ett par meter bort.

Lasse fortsätter att leva farligt och kör alldeles intill kanten.

”Jag är skridskokungen! Jag är skridskokungen!” ropar Lasse.

Men ramla i någon gång då, tänker jag.

”Jag är skridskokungen, jag är SKRIDSKOKUNGEN!”

Och så ramlar han äntligen i.

Lilla fnyser till och skrattar sedan torrt utan så mycket som ett uns medkänsla.

”Hoppas att du är simkungen också” säger hon och är sin mammas dotter.