”Jag hade gärna tagit hela föräldraledigheten själv men min man ville också vara hemma så vi delade. Jag tog ett år (så jag kunde amma bland annat) och han sju månader. Han tog nog ut fler dagar från försäkringskassan dock eftersom han får mer pengar för dem. Men vara tvingad dela lika av staten – nej tack! Ska mamman få vara mjölkko i sex månader och pappan ta ”det roliga” när faktiskt barnet börjar upptäcka världen och det händer nya saker varje dag. Och vadå amma trots att man jobbar. Jag som jobbar både dag, kväll och natt (ej förhandlingsbart om jag inte ska byta jobb) har ingen tid på dygnet som jag alltid är hemma så jag hade inte kunnat fortsätta amma efter jobbstarten. Men du kanske bara ville provocera med ditt inlägg och det lyckades du med.”

Svar: Jag provocerar dig? Du provocerar mig. ”Ska mamman vara mjölkko i sex månader och pappan ta det roliga när barnet börjar upptäcka världen”

Är du på riktigt?

Ser du dig själv som en mjölkko så ligger problemet hos dig, inte hos mig eller Lars Ohly.

Och ”det roliga”? Börjar det vid sex månader? Jag har roligt hela tiden, och det första halvåret är helt magiskt, missade du det?

Eller menade du bara att du vill ha det magiska och det roliga och hela härligheten? Eftersom, kom igen nu Åsa, nu ska vi vara ärliga, visst är det så att du förtjänar barnet lite mer därför att du födde fram det?

Inte ska väl pappan komma här och komma. Han är ju bara..pappa. Liksom.