Det var väl fan vad det ska uppröras. Nu spaltar vi upp det så att det blir ordning i hönsgården igen.

1. Jag respekterar att man inte vill ha barn. Jag har många vänner som inte har barn, inte frågar jag dem vad meningen med deras liv är.

2. Ni som tycker att jag inte är snäll mot dem som inte har barn; är det snällt att ljuga och säga ”Folk får göra som de vill, det blir säkert jättebra ändå” när jag är övertygad om att barn berikar livet och att nio av tio ångrar sig? Ungefär som att säga att klänningen är jättesnygg fast den är vansinnigt illasittande och gräslig därför att man vill vara ”snäll”.

3. Har jag sagt att jag är emot egentid?(även om själva ordet i sig är vidrigt). Jag älskar att vara ensam. Men då handlar det om något som är ett avbrott i vardagen. Det kan vara en jobbtripp till Stockholm, en tågresa i första klass utan bråk om vems tur det var att välja film. Det kan vara en biokväll med Joachim som vi unnar oss en gång om året. Det kan vara en barnfri fest som vi ska ha på lördag. Det är underbart att vara lite vuxen och crazy och släppa barnansvaret. Men halva barnens liv? Nej, det skulle inte ge mig energi och njutning, det skulle ge mig hav av tid att tänka sorgliga tankar om varför det blev som det blev.

4. Har jag sagt att folk inte ska skilja sig och leva tillsammans i hemska relationer? Nej. Men ge fan i att skilja er och påstå att det är det bästa för alla inblandade för att döva dåliga samvetet. Inse att det är ett nederlag, bryt ihop, kom tillbaka och gör det bästa av situationen. Men sprid inte dyngan att det är ljuvligt att ha det bästa av två världar, även om det är så du känner. Det är som att berätta att man kissar i duschen. Man pratar inte om det.

5. Ni är många som har hakat upp er på mitt argument om ”ensam på ålderns höst” men det skrev jag därför att det är där allt ställs på sin spets. För även om det finns folk som inte vill ha barn så tror jag inte att det finns en enda människa på hela planeten som inte vill ha barnbarn. Jag har inte skaffat barn för att jag ska ha dem till att klappa mig på kinden när jag är gammal och kissar på mig. Jag har skaffat barn därför att jag vill ha en familj. Jag vet att det inte finns några garantier men inte är det naivt att tro att barnen ska finnas där för mig? Hur cyniska är ni?

6. Slutligen; gå inte in på min blogg och skriv att jag ska ”låta folk göra som de vill”. Jag är en tyckare, det är min uppgift, mitt kall, det är vad jag gör. Om ni vill ha en blogg där folk skriver att ”folk får göra som de vill”, fri från åsikter, så föreslår jag valfri kändisblogg.