Idag hände det som händer kanske två tre gånger under ett föräldraskap. Blöjorna tog slut.

”Jag hittade en under vagnen!” ropade Joachim triumferande. Och så gick det tio minuter och ”någon” bajsade igen.

Uh oh.

Joachim och lilla skulle åka till Coop och jag skulle lägga Lasse. Men man kan ju inte lägga någon med en korv mellan skinkorna.

Det här är vad jag gjorde.

En gång lämnade mamma ett paket inkontinensbindor här, oklart varför. Eventuellt trodde hon att det var blöjor för väldigt små barn. Kanske hörde de till någon tant som mamma kände men som inte behövde dem mer, oklart varför.

Så jag tryckte ner ett tantsupport i Lasses badblöjbyxa och drog på ett par extra badbyxor(vi har inga kalsonger och jag ville inte ta av tjejernas trosor, det måste finnas någon hejd på förnedringen)

Men Lasse kände sig inte supermegacool i sin Tena lady-lösning. Jag kunde se hur han skämdes, han såg på mig med en blick som sa ”Mamma, varför har jag tantbinda och dubbla badbyxor?”

Men nöden har ingen lag.

Jag pussade honom på pannan, släckte och stängde dörren.

Han ropade ett par gånger sedan gav han upp.