insåg jag en sak.

Sluta gnälla på Idol. Nu slutar vi. Jag bestämmer det.

Det är frivilligt att delta, man vet vad som gäller. Det är frivilligt att titta på programmet, det finns mycket annat att göra.

Detta tjat om att juryn är elak, det är de inte, de uttrycker en åsikt, det är inte samma sak. Att Idol förintar allt som är naturlig talang är en annan debatt, men nu bestämmer jag att vi slutar förfasa oss över att juryn är elak. Och jag vill inte veta av att diskussionen återuppstår nästa år.

Och FÖRRESTEN. Just nu i detta nu står Lasse framför TV:n och steppar som en irländare på crack. Fredag betyder Rampljuset. Vet ni inte vad Rampljuset är? Det är ett barnprogram på SVT:s Barnkanalen. Unga vuxna visar upp sin talang i rampljuset som när som helst kan släckas av tre fjuniga glin till jury som sitter och är ”experter”

Varför har ingen rasat över detta? För att det är SVT? För att det är barn?

En otroligt begåvad musikalartist går in och sjunger så att öronen blir våta och TRYCK så trycker juryn på sina knappar så att ljuset slocknar.

Och inte nog med den förnedringen. Sedan ska dessa begåvade människor stå framför denna ”expertjury” och höra att det var ”lite tråkigt på slutet liksom”

Så satan i perkele vad jag inte bryr mig om Laila Bagge och hennes ”din styling var så där” när det finns tonåringar med tryckfinger i B-a-r-n-k-a-n-a-l-e-n.

Det är fredag. Klockan är 19:10. Detta är mitt manifest.