Vi vaknade ensamma. Och med ensamma menar jag alla vi utan Joachim. Joachim vaknade på ett hotellrum i Helsingborg. Kanske bredvid Stefan Åhlander.(Och well well well det verkar som att nu när Joachim var med från start så förlorade Kalmar FF inte, trots att de spelade mot ett lag som spelade för guld)

Lasse ropade klockan 9:00 och jag tänkte SHIT VAD TIDIGT för det är så härligt att driva med alla som har barn som vaknar 05:30 coh säger MAMMA DET ÄR MORGON.

Jag är safe. Alla mina barn är sovare. De sover länge och de svarar bra på ”Om vi håller dem vakna länge så sover de länge på morgonen” Vi är så välsignade och jag är i hamn, jag behöver aldrig uppleva ett sovjobbigt barn.

Vet ni förresten att jag kan räkna mina vaknätter på ena handens fingrar. Hehehe skrattar jag ondskefullt när jag tänker på det faktum att mina barn har varit så lätta.

Vidare så har vi fotograferat lite här idag.

Och när alla hade gått hem så tog jag lite bilder på mig själv i solskenet genom fönstret.

Nu sitter jag i soffan framför Bridget Jones 2 och väntar på Joachim.

Det slår mig att Joachim är ganska lik Mark Darcy på många sätt. Jag kan absolut förstå Bridget som älskar honom. Att hon går på Daniel Cleaver är däremot en gåta. Jag har aldrig varit så blåst att jag gått på de där förlorarna. Jag ser dem överallt här i Kalmar, tjejerna som jag gick på högstadiet tillsammans med. De där tjejerna som som grät ögonen ur sig om de inte fick bli chansen att bli trampade på av de där killarna som ALLTID hade smeknamn.

När jag var ung var jag en grubblare, orolig och låg självkänsla men ALDRIG att en idiot fick ta i mig med tång.

Nej, jag bidade min tid tills min Mark Darcy kom in på en förfest och var sådär lagom torr och väldigt snygg.