Internet på tåg fungerar just nu lika smidigt som Kristdemokraternas partisekreterare.

Jag orkar inte sitta och kämpa med mitt skidskytte (pour toi Ronnie) för att sedan se allting förvandlas till ingenting på grund av att vi passerade en anorektisk gran just som jag skulle publicera mitt inlägg.

Jag hade väldigt trevligt i går, först blev jag bjuden på dyr sushi på en stor vacker tallrik på East. Sedan blev jag bjuden på ett högt glas kranvatten på ett luftigt kontor.

Senare på kvällen var jag bjuden till den årliga kolumnistmiddagen. Det blev väldigt lyckat. Trevligast hittills faktiskt.

Jag hade Robert Aschberg till bordet och vi pratade om pappas båtar. Jag råkade säga att pappa har fem båtar men det är nog inte riktigt sant men Robert ville veta allt om dessa imaginära båtar. Jag försökte prata bort det och Robert anklagade mig då för att aldrig komma till poängen och jag hävdade att det kanske var sant men så har jag ju också byggt mig en karriär på just det. Då har jag för mig att Robert tyckte att jag skulle ge fan i att be om ursäkt för mig själv. Och då minns jag att jag tänkte; Det ska jag fan.

Se också vad Robert svarar på frågan om vem som är Aftonbladets bästa kolumnist.