Jag är inne i ett stim nu, jag skriver som en gud. En gudinna. Jag är så sjukt bra.

Joachim har tagit skrik och panik och omfångsrik med sig till sin mormor och morfar för att förmiddagsfika.

Jag sitter kvar, naken under morgonrocken med nyinköpta pumps som måste gås in.

Jag skriver och skriver och försöker få inte lite texter eftersom jag fått mail från mina redaktörer som låter ungefär så här;

”Hej, nu är det snart jul och det blir tighta lämningar. Kan du lämna text 23/11, 26/11, 27/11, 1/12, 2/12, 5/12 så är vi tacksamma”

Och med ”så är vi tacksamma” menar de ”annars dödar vi dig”

Så nu kör jag hårt en stund och återkommer alldeles strax.