”Hej!
Jag är i desperat behov av stöd… Jag är nybliven mamma och jag kan inte sluta gråta!! Hormonerna flödar ikapp med bröstmjölken och jag vet inte vad jag ska ta mig till.. vi har fått en underbar liten dotter. Är redan helt förälskad i henne och jag har aldrig i mitt liv känt sådan oro… Allt ont som kan hända henne i denna grymma värld gör mig galen.. Jag gråter så fort jag tittar på henne. Jag vill stänga in mig i lägenheten och stanna tiden. Så länge hon är så här liten kan inte så mycket ont hända henne för jag kan skydda henne… Kommer det någon dag att kännas bättre? Kommer jag sluta gråta någon dag? Kommer jag våga släppa ut henne från lägenheten? Hur klarar man av att vara förälder?? Varför måste de växa upp?? Och varför tänker man alla dessa tankar?? Allt jag pratade om under graviditeten var hur jag längtade efter att ungen skulle bli några år… nu bävar jag för det… HUr har du överlevt?? Oj så flummigt denna kommentar blev.. men det är ju så jag känner mig… flummig, trött, orolig… Hjälp…”

Svar: Lilla hjärtat. Så här är det att få barn och ingen i hela världen kan förvarna dig. Det blir bättre. Försök att sova, säg nej till precis ALLT som du inte har lust till, stäng in dig i lägenheten och skruva bort låset om det är det du vill.

Att bli mamma är att förvandlas till ett blödande sår.

Och du; läs inte kvällstidningar och titta inte på nyheterna tills du mår bättre. Du är inte immun mot barn som trillar ner i brunnar och annat.