I morse ringde klockan 6:30. #Jag vet att normala människor går upp vid den här tiden.

Sprang ner i källaren och duschade. Det är stopp i golvbrunnen. #Fräscht.

Joachim sprang bort med tjejerna till skolan eftersom de skulle gå fackeltåg till skolavslutningen i kyrkan.

Jag väckte Lasse och tryckte ner honom i pulkan mot hans vilja.

Medan Lasse åt frukost på dagis sprang jag till kyrkan där det sjöngs vackert tills jag fick tårar i ögonen. Sedan pratade prästen om Jesus och då hade jag mest ögonvita i ögonen.

Efter avslutningen skjutsade jag en vän till sjukhuset och lämnade henne utanför Akutintaget.

”Tänk om någon tror att jag är akut sjuk?”

”Låt dem prata” sa jag och lämnade henne icke akut utanför akuten med akutfart i ett akut moln av avgas, snö och tjugo minusgrader.

I bilen stinker det öl och must eftersom ”någon” glömde backen i bagaget över natten. Samtliga tjugo flaskor hade exploderat och lämnat en fryst brun sörja som ”någon” försökte skrapa bort med en raklamskrapa medan jag stod intill och drog in de ljuvliga avgaserna som jag gjorde när jag var barn tills pappa fick syn på mig och bannade:

”VAU EJ DEJ FÖER DOMHEJTER”

När jag kommit hem från akutskjutset skrev jag en text som du hittar på aftonbladet.se inom kort.

Klockan 11 hämtade jag Lasse, gick hem och gav honom mat.

Nu skriver jag nyårsdagstext i biblioteket medan Joachim ställer ut tomtar precis överallt.

Årets stora förvandlingschock.

1. Vi städar och plockar undan och gör så fint. Man ser sig omkring och tänker ”Vårt hem”

2. Joachim ställer ut tomtar av porslin med tio centimeters intervall och man tänker ”VÅRT HEM”