”Oj du skulle bli så arg på mig nu om du visste att idag är första natten min dotter och jag inte sover under samma tak sen hon föddes för snart 2 år sedan. Hon sover hos sin far. Jag? Nej men jo, JAG kan inte sova. Istället för att vila och hämta mig och sova ut så somnar jag 1 och vaknar 3. Vad i helvedde är det för fel på mig????? Jag behöver läxas upp. Självklart finns här en lång och trasslig historia om psykisk misshandel av fadern mot mig etc – men det spelar ju ingen roll (iaf enl lagen). Han är hennes far och ska så vara för evigt. Hon far inte illa hos honom och han behöver smaka på hur det är att vara där från morgon via tuffa nätter till tidiga morgonar och långa dagar. Annas blir ju jag the bad guy som tvingar till sömn och tandaborst o astmamedicinering etc, och han the GOD guy som bara kommer o leker ett par timmar/v. Långrandigt skriver jag dessutom, ready for my beating! Hjälp mig snap out of it. Hjälp mig se ljuset!”

Svar: Du behöver inte läxas upp. Du behöver en klapp på kinden och en kram. Och en stor kopp te och ett förtroligt samtal. Det är klart att du inte kan sova när din värld är upp och ner.

Varför trodde du att jag skulle vara arg på dig?

Du ska vara snäll mot dig själv och du ska börja nu.