”Mitt älskade barn. Du är så klok ibland. Håller med till fullo. När jag var barn fick jag inte ha lång lugg för pappa, eftersom han sa att man måste se öjna på folk.
Då tyckte man det var ett dumt argument men visst hade han rätt. Man måste kunna läsa av ett ansikte. Tänk att som barn inte kunna avläsa ett leende hos en vuxen!”

Svar: Mitt älskade barn. Håll den tanken. Kan ni ha barnen nästa lördag?

Ps. Din lugg var aldrig lång. Men den var alltid sned. Så gör vi på landet. Sätt dig på pallen så klipper jag dig i ett klipp mellan mjölkningen och mockningen.