nu är alla julklapparna köpta. Av mig. Det känns så. Som om jag köpt alla julklapparna.

Jag har tryckt in allt i garderoben och orkar inte hålla koll på om barnen pillar med dem eller inte. Jag tror inte att de har förstått att det är de julklapparna som ligger där. Som om de tänker att ”äsch, det där är bara testklappar, de riktiga kommer ju sen, med tomten”

Vi har verkligen gjort allt för att de ska tro på tomten men stora var bara fem år när hon sa ”Vem ska vara tomte i år?”

Joachim sitter nu framför sporten. Han har ägnat kvällen åt att laga lax, lägga flickor samt torka av de ytor där han ska ställa ut tomtar. Det vill säga ALLA YTOR. HELA HUSET.

Jag vet att de ligger i källaren i en låda rad på rad. Snart kommer de en trappa upp och ställer sig på pianot, TV-skåpet, borden, nattduksborden, bokhyllor och alla fönster.

”Men varför dammtorkar Joachim, han är ju man?” tänker ni nu.

Det stämmer, han är en man. Men de senaste nio jularna har jag väst fram svordomar när Joachim har börjat pynta ett skitigt hus. Vem gör så? Vem ställer något de tycker är fint på en hög av smuts? Joachim. Så länge tomtarna får komma fram.

Klockan är 22:08. I vardagsrummet står en mopphink fylld med vatten och en disktrasa.

Det är lugnet före tomteinvasionen.