Rikard:

”Religion har i olika former förekommit sedan urminnes tider. Varför?
Människan behöver ”psykologiskt” möjligheten att tro på att det finns en kraft som kan hjälpa och vara en tröst i svåra tider. Man behöver alltså inte tro bokstavligt. Religionen hade en gång i tiden en funktion för att implementera lagar och levnadsregler (10 budorden mm). I dagens samhälle är detta inte så aktuellt.
Extrema former av religion har inget berättigande men däremot är det fel att förneka att människan har behov av att kunna sätta hoppet till en överordnad kraft (som vi kan kalla Gud) ibland. I svåra situationer är jag övertygad om att även en ateist kan tänka ”Gode Gud hjälp mig). Sturmark tar i för hårt! Han borde sikta på att få bort bokstavstrogna, fanatiska tolkningar av religionen som medför destruktiva beteenden! Gör inte så att jag och många andra som tror på något skall må dåligt för den tro som finns inom oss och som hjälper oss i rollen som människa!”

Åsa:

”Humanisterna förnekar ingen att tro. Det humanisterna verkar för är ett sekulariserat samhälle där inte tro styr politiskt. Det är väldigt enkelt. I samhället, i rättsväsendet, politiken förhåller vi oss till de värden vi alla kan förena oss kring, demokrati och jämlikhet ect ect på fritiden och i våra hjärtan kan vi bära våra livsuppehållande profetior. Det finns allt för många exempel på att det är riskabelt att styra världen med olika människors trosuppfattning. Vi säger ofta att vårt samhälle är styrt av kristna värderingar, men historiskt var grekerna före i väldigt mycket av det vi tillskriver ett kristet synsätt. Alla människors lika värde är viktigare än alla som skall utplånas hit och dit i bibeln. Inkludera är bättre än att exkludera. Men att fylla sitt hjärta med vad man vill är alltid varje människas rätt. Fattar inte riktigt den där avskyn mot humanisterna, för mig är det jätteenkelt sunt och klokt.”