Helena Seger- del två
avPrecis som jag misstänkte skulle kommentarsfältet dela sig i två läger.
Ska vi bena ut det här riktigt ordentligt? Ja, låtom oss.
Jag har ingenting emot Helena som person, jag känner henne inte. Jag tvivlar inte på att hon är smart, rolig och härlig. Mitt inlägg är skrivet i affekt, jag tycker inte om när priser går till ovärdiga vinnare och jag gillar inte kändisfjäsk. Jag kritiserar inte Helena, jag kritiserar inte ens hennes kläder. Jag kritiserar de som gav henne pris för hennes kläder.
Varför skulle jag vara avundsjuk på Helena? Det finns ingenting hon har som jag vill ha. Jag vill inte vara ihop med Zlatan, jag är kär i Joachim. Och oavsett om Zlatan har gjort många mål i La liga och Joachim bara har gjort två mål i Allsvenskan så är jag övertygad om att Helena inte kan vara mer stolt över Zlatan än vad jag är över Joachim.
Jag läste era kommentarer, sedan gick jag ner i tvättstugan, tömde den på skit och skrubbade hela golvet med en kökssvamp. Och inte ens när jag låg där på alla fyra i noppiga mysbyxor från tiden innan Joachim och skrubbade intorkad tvättsåpa, inte ens då var jag avundsjuk på Helena. Jag är nämligen väldigt väldigt glad och tacksam för mitt småskaliga liv i ett kedjehus i Kalmar. Jag är stolt över min familj, över min utbildning och mitt jobb och jag är stolt över mitt sparkonto där jag har mindre än vad Helenas Elle-klänning kostar.
När det gäller bildtexterna i mitt inlägg så är de tänkta att beskriva kläderna.
Jag tror säkert att Helena är en jordnära, hårt arbetande och målmedveten karriärkvinna.
Jag tror att hon är bra på en himla massa saker.
Därför är det inte så lite ironiskt att hon får pris för det enda hon absolut inte kan.
Klä sig.