Anders, min söte lille mansvän som jag inte vill sätta etikett på eftersom jag känner mig relationsanarkistisk idag, vill veta:

”Hur mycket kostade vinet?”

Och det är ju inte så himla roligt egentligen.

Men Anders och jag brukar bråka om vad som är dyrt när det gäller vin.

Jag sa en gång att jag hade köpt ett dyrt vin och när jag berättade att det kostade 80 kronor skrattade Anders hånfullt. 80 kronor är inte dyrt. Men jag framhärdade. Eftersom ett billigt vin kostar 50 kronor så måste ett vin som kostar nära det dubbla vara ett dyrt vin.

När vi hade tjafsat om saken en studn insåg jag att 80 kronor inte är dyrt. Men det sa jag inte till Anders, istället har jag börjat kalla alla viner över 60 för dyra viner.

Men vet du Anders, vinet i förrgår kostar ETTHUNDRANIO KRONOR. Det är dyrt.

Och vad mer; väldigt gott.