Den här klänningen som självklart kommer från Filippa, lär jag hasa runt i tills jag är en parant tant. Kanske har jag krymt något då och får på köpet ett vackert släp.

Joachim var som vanligt söt i acnechinos och skjorta som jag valt ut. Joachims snyggaste skjortor kommer från HM, Filippa K och Matinique om det var någon som undrade.

När Ingvar fyllde 60 åt vi på en fin restaurang som hade filmhörna, något man sällan ser på fina ställen. Lasse stängde ideligen av filmen, bara för att han kan, och då blev en tysk gosse sur och det kan man ju förstå.

Här sjunger vi för Ingvar som fick biljetter till Eric Clapton och mysigt hotell. Av sin fru fick han en Ipod fylld med Bob Dylan och Bruce Springsteen. Den fick han emellertid inte mycket användning av eftersom Lasse ville hoppa från poolkanten ”AJEN!” och ”AJEN!” och ”AJEN!”.

Mina solglasögon från Lindex har jag haft i flera år. De kostade 80 kronor och jag har använt dem så till den milda grad att färgen på bågarna skavts av. Jag har funderat på varför jag tycker så mycket om dem och det enda jag kan komma fram till är att de täcker så mycket av ansiktet.

Joachim fick i julklapp en rysligt söt tröja med knappar(vem kan motstå en nyduschad kille i farfarströja?)

Och av Joachim fick jag som ni minns en ”klänning” som när man tänker(tittar) efter är en ”klänning” lika mycket som sandalerna är vadarstövlar.

I solen blir man kärvänlig. Kär och vänlig blir man. Inte så väldigt brun. ”Det beror ju på att du smörjer in dig i spf 50 pucko” säger Johanna där hon ligger och griljeras i kokosolja.

När jag om trettio år tittar tillbaka på bilder som den här; nytvagade, vita kläder, inga barn så när som på en tom vagn, glada avslappnade miner, kommer jag inte minnas att vi någonsin hade ett enda bekymmer i världen. Inte så mycket som en fläck på barnens tröjor hade vi på den tiden.