Lasse pratar hela tiden. Det är ett mysterium hur han får utrymme till detta mitt bland de äldre systrarnas tjafs och våra diskussioner om vem som ska laga maten. Jag måste återkomma till detta.

Han pratar och pratar. I helgen noterade jag en sexordsmening som var gullig men jag var så upptagen med att räkna orden att jag glömde vad han sa. Han är 2,5, hur viktigt kan det ha varit?

I söndags låg vi och sov när han 06:22 slog upp dörren till sovrummet och ville ha männing.

Joachim fixade välling, startade upp Barnkanalen och kom tillbaka till sängen. Efter en stund kom terroristen tillbaka med ett tomt fodral Byggare Bob.

”Titta Bygga Bob”

”Nej, vi sover” sa Joachim i kudden.

”TITTA BYGGA BOB”

”Nej”

”TITTA FILM!”

Nu lägger jag mig i. Jag tänker att nu ska jag vara tydlig.

”Nej. Det blir ingen film. Vi säger Nej. Du far inte titta på filmen, nej. N-e-j”

Det blir tyst. Tio, femton eller tjugo sekunder passerar.

Plötsligt hör vi från golvet på Joachims sida av sängen ett helt torrt;

”Jag fattar det”