I måndags hörde jag en sjuordsmening. Tyvärr sa han ”Jag vill inte gå till dagis igen” och jag blev ledsen.

Men det visade sig att han vill tillbaka till hotellet och åka hiss i stället.

I går satt vi vid bordet och åt middag tillsammans med Joachim för sista gången på länge. Jag hade gjort lasagne med egen tomatsås, egen bechamelsås och rikliga mängder mozzarella.

Vi får inte ge Lasse sked längre, han blir kränkt. Gaffel ska det vara.

Men lasagnen slant än hit och än dit och betedde sig.

Lasse högg och högg och till slut hör vi;

”Fasen”

Vi tittar på varandra och ler, det är ju så gulligt när små barn svär. Och så;

”Tupist”

Vi skrattade högt och Lasse skrattade som om han förstod vad det var som var så roligt. En halv minut senare hoppade han ner från stolen.

”Jag är mätt, tack e maten”

”Men du har ju inte ätit någonting”

”JAG ÄR MÄTT TACK E MATEN”