”Hej, jag ringer från Rabiat Pension och du har tidigare varit medlem hos oss”

”Jaha, det minns jag inte”

Jo, jag minns. De ringde för ett år sedan och erbjöd en gratismånad och jag orkade inte tacka nej och sedan sa jag upp skiten. Och nu är jag tydligen en trogen gammal kund som de vill ringa upp och vara extra generösa mot.

”Nu är det så här att om du hade varit med oss hela året hade du haft en ökning på 10000 procent och tjänat tre miljarder”

Är det så här hon säljer sin produkt? Genom att ringa och tala om hur korkad jag var som inte hoppade på tåget i tid?

”Jaha”

”Och om du inte vill missa nästa värdeökning så erbjuder vi tolv månader och du är garanterad pengarna tillbaka om din vinst inte ökar”

”Jaha, men jag bryr mig inte om min pension, jag orkar inte, jag kommer inte lyfta ett finger för att göra något så tack men nej tack”

Det spelar ingen roll vad säljaren som ringer säger till mig. Det spelar ingen roll om ett telefonbolag ringer och erbjuder mig gratis telefoni livet ut och en trisslott, jag vill inte ha. Jag orkar inte bry mig, jag orkar inte byta och telefonräkningen blir alltid 1000 kronor vad de än ljuger ihop. Telefonräkningen är 1000 kronor hos Telia och 1000 kronor hos Tele2. Alltid 1000 kronor.

Det spelar ingen roll om Rabiat pension ringer upp igen och erbjuder mig garanterad pension på 75000 kronor i månaden den dagen jag inte orkar skriva fler krönikor. De spelar ingen roll om de erbjuder sig att komma och fila mina liktornar och spela cittra på min veranda som vätter mot havet när jag är 73. JAG VILL INTE HA. JAG ÄR INTE INTRESSERAD.

Jag och jag ensam tar ansvar för min pension. Jag är inte moderat men jag tänker göra mitt bästa för att tänka som en. Jag tänker inte straffa ut mig själv genom att förvänta mig att samhället ska hjälpa mig, ta ansvar för att jag har det bra när jag är för gammal för att arbeta.

Att jag har betalat miljoner i skatt, fött arbetsdugliga ungar och fostrat dem väl(med undantag för enstaka djävulsdyrkare), skött mig själv och min underlivshygien. Jag förväntar mig ganska exakt ingenting. Jag tänker inte ens bli arg om jag när jag är 66 år gammal inte har en enda krona i pension. Jag tänker förlita mig på mitt sparkonto och hoppas att pengarna räcker och att Joachim lever så att vi kan dela på telefonräkningen som alltid kommer vara exakt samma summa.