Alltså jag tror att det är en myt att åska är farligt.

Jag tror att det är trams.

Jag hör aldrig om folk som dör åskdöden. Visst, då och då slår åskan(av någon anledning) ner i en lada och så brinner elvahundra kor upp men det är ju ingen större tragedi eftersom de ändå ska dö. Frågan är ju bara hur man städar upp jättemånga uppbrunna nötdjur.

I går började det mullra mitt i Brottet och straffet. Brottet och straffet är verkligen inte den bästa engelska deckaren, flera tusen engelska miles ifrån bäst faktiskt, men det är engelskt och någon dör och man vet inte vem som gjorde det och det räcker för mig.

Joachim tittar på mig med en brydd mansblick och pekar mot TV:n. Han tycker att jag ska stänga av.

”För det där?”

Då blixtrar det till. Det har gått kanske tio sekunder sedan mullret.

”Såg du?” frågar Joachim.

”Nej” ljuger jag.

JAG VILL JU INTE STÄNGA AV.

”Men alltså, hur farligt är det med åska? Om man har åskledare så kan man väl ha TV:n i lugn och ro?”

”Vi har ingen åskledare” säger Joachim och lägger ifrån sig sin Ipad.

Jag trodde att åskledare följde med när man köpte hus på samma sätt som att man aldrig köper ett dörrlöst hus.

Men vi har alltså ingen åskledare. Joachim stänger av modemet så att internet dör, på TV:n dör en gymägare som är bög trots att det inte är viktigt för storyn. Lite senare visar det sig att det visst var viktigt för storyn. Jag tänkte väl det, inte slänger man in en bög i manuset om man inte måste.

Joachim går och lägger sig. Kvar i mörkret och ösregnet sitter jag och Mike Wallace samt hans kollegor Roisin (som uttalas roschhhhhin, tänk bänkfyllo) och Satchall(som är snygg på det där sättet att han är snygg bara för att han är engelsk polis som är allvarlig).

Jag bestämmer mig för att det inte är farligt med lite åska. 

Och sedan händer det inget mer och det lär det inte göra med det här inlägget heller.