När amning+alkohol seglade upp som en självklar snackis i fredags fick det här ämnet stå över en vecka.

Men min krönika var redan skriven och inskickad och det vore ju synd om den förblev oläst.

Så här kommer min kommentar till ämnet föda hemma.

”Jag älskar att föda barn. Innan sista krystet tänker jag alltid: aldrig mer, kom ihåg det nu: ALDRIG MER. Sedan går det någon dag och så är allt glömt.
Det är en fantastisk upplevelse att komma till ett sjukhus och bli mottagen av händer som dragit livet ur livmödrar tusen gånger förut.
När jag var tjugotre år och väntade första barnet fick jag för mig att jag ville föda hemma. Varför i hela friden då kan man undra.
Varför tacka nej till gratis svensk sjukvård, rena lakan(tvättade av någon annan) och en rysligt mysig fikabricka(fixad av någon annan)?
Det är väldigt bekvämt att föda barn i Sverige och jag väljer att se det som en fantastisk förmån. Kvinnor i andra länder(fattiga länder) skulle tycka det var märkligt att det finns kvinnor som vill slippa åka till ett modernt sjukhus med läkare och medicin. I Sudan, med en folkmängd på 40 miljoner, finns fem utbildade barnmorskor. Undrar just hur sudaneserna ser på svenska kvinnors problem med att tvingas föda barn på sjukhus.
Frågan är var man i så fall drar gränsen? De som vill ha sin cancervård i hemmet eftersom  cancer är jobbigt ändå utan att befinna sig i en steril miljö, ska inte också de få sina behov tillgodosedda?
Jag kan inte låta bli att se på den här frågan med stor skepsis och en undran om det inte när allt kommer omkring är ett så kallat I-landsproblem.
Jag läser debattartikeln i DN den 26 april i år om hemförlossningar. Enligt författarna borde man inte bara utöka resurserna för hemförlossningar utan även underlätta för dem som är ”rädda för de storskaliga förlossningsklinkikerna”. Storskaliga förlossningskliniker, det är väl inte ett slakthus vi talar om?
Jag har fött barn på två olika sjukhus och jag har aldrig fått känslan av storskalighet. Vad som pågår bakom lykta dörrar vet jag ingenting om. Jag har mitt rum och jag har min barnmorska. Vad i detta är storskaligt och skrämmande? Varför skulle vi curla gravida kvinnor på det här sättet? Varför inte ta det samtalet med mödravården, besöka förlossningsavdelningen ett par veckor innan förlossningen, prata med personalen, ställa alla de där frågorna man har. Hur fungerar lustgas, jag är rädd att tappa kontrollen, tänk om jag bajsar på mig?
Självklart ska vi göra allt för att blivande mammor ska känna sig trygga i den svenska förlossningsvården men glöm aldrig att den är en fantastisk tillgång.
Och om du är en mamma som tycker att det är coolt att föda hemma så kanske du ändå kan förstå att det finns andra behov inom sjukvården som är större.”