”Tänk så fantastiskt att kunna bo stort och centralt med sina nära och kära i närheten för 1,4 miljoner. Helt underbart, lyllo dig.

Vi kollar lite på radhus också (eftersom hus kostar en miljard ungefär) men jag är osäker på om jag inte skulle sakna trädgård och om det skulle vara jobbigt med grannar så himla nära. Kan inte du skriva lite om livet i radhus? (eller kedjehus eller hur ni nu bor – vad är skillnaden förresten?)”

Svar: Om jag har förstått saken rätt så bor vi i ett radhus trots att jag i sju års tid hävdat att det är ett kedjehus. Vi har inget garage mellan oss och närmaste granne och då heter det tydligen radhus. Tomejto tomato.

Radhus är smartare än smart. På sju år har vi aldrig blivit störda av grannarna och vi har ingen insyn. Vi bor dessutom längst ut och är inte inklämda.

Jag gillar att trädgården är stor, 1000 kvm, men inte jättestor. Det är ett smart sätt att bo i hus centralt utan att behöva sälja sin kropp i Moldavien(jag kommer fortsätta så länge de anala elementen gnäller om att jag borde ”resa utanför Sveriges gränser”)

När jag är vuxen på riktigt med utflugna barn, 2027, ska vi bo i något mindre, lyxigare och dyrare. Och det har vi möjlighet att göra eftersom vi var smarta och köpte ett bra hus 2004 och sålde det för det dubbla när vi flyttade.

Men det är då och nu är nu. Vi njuter på vår altan och har nära till pizzerian.