Det här skrev jag i morse. Sedan hände det något och vi satt i bilen på väg mot Kristianstad och passerade en mosad katt i vägrenen.

 

Det är morgon. Nej, inte egentligen. Klockan är 9:30 och vi funderar på att äta frukost.
Jag begriper inte hur våra barn är funtade, de är som tonåringar som kan sova tills någon pistolhotar upp dem och sedan kan de leva på ingenting tills de får en cheeseburgare endast ketchup på Mc Donalds(vilket de inte får)
Joachim är inte här. Han befinner sig i en annan stad för ett hemligt möte. Jag sitter och håller tummarna för att det ska vara en sexuell älskarinna och ingenting annat.
Lasse sitter på golvet och leker med bilar framför Svampo Fika.
Tjejerna lämnar sina halva kaviarmackor och jag gör nog bäst i att städa undan innan Joachim kommer hem och ser hur mycket dyr äkta Kalles jag sprutar över brödet för att fjäska för barnen. Ju mer de äter nu, desto fler minuter dröjer det innan
FÅR VI GLASS
FÅR VI GLASS
FÅR VI GLASS
FÅR VI GLASS
FÅR VI GLASS
FÅR VI GLASS
FÅR VI GLASS
FÅR VI GLASS
FÅR VI GLASS
FÅR VI GLASS
FÅR VI GLASS
FÅR VI GLASS
FÅR VI GLASS
FÅR VI GLASS
AMEN FÅR VI DET DÅ
Vi måste göra något idag och med göra menar jag göra. Göra något av dagen. Inte fånga den nödvändigtvis men göra något.
Vi ska åka någonstans och aktivera oss och med aktivera menar jag få tiden att gå någonstans och hela tiden längta tillbaka till Svampo Fika som tar hand om våra barn.
Älskade Svampo Fika.

Vi gjorde något. Vi åkte till Andys lekland. Tjejerna bråkade med två storvuxna killar tills de fick bollar kastade i ansiktet. Då skrek Lilla ”SLUTA” så att det fladdrade i mitt Kristianstadblad tjugo meter bort. Jag låtsades som ingenting och efter en stund kom hon och slog sig ner i en fåtölj. Hon hade lip i blick och kunde bara konstatera att det ”finns två idioter där borta”.