Idag åkte vi tillbaka till sjukhuset för att prata med en kurator.

”Hur var det att komma tillbaka hit?” undrade hon.

Ingenting, var det. Jag har gått hem från det där sjukhuset med två friska barn(ett barn föddes i Göteborg)

Om något så har jag varma känslor för det där huset där jag fått så mycket hjälp, där jag blivit så drogad. Älska sprutor i låret. Vid ett tillfälle var jag så borta att jag trodde att jag skulle få droppet där.

Jag trodde att jag hatade sjukhuset men det gör jag alltså inte. Jag kunde bott i ett land där jag fått gå runt med mitt döda foster, ovetandes. Så jag tänker fortsätta vara tacksam för grymma ultraljudsbilder, sprutor i låret och underbara droger.

När vi lämnade sjukhuset föreslog Joachim sushi. Jag sa ja, men jag har ingen aptit, jag äter mest för att det är dumt att låta bli.

”Sedan vill jag titta efter en ny parfym” sa jag rakt ut i luften eftersom Joachim förmodligen hade himla-med-ögonen-kalas i förarsätet.

En ny parfym, det har jag gjort mig förtjänt av. Jag är så trött på att hela jag är landstingets binda och sorg. 

Men parfymen var slut. Och idag gick rabattkupongen ut.