Vi åkte till stranden idag. En privat sådan med exakt inga andra människor närvarande.

Barnen hoppade i och doppade sig utan att tänka efter. De bara kastade sig ut i sextongradigt vatten och sa inte käft.

Jag låg på en filt i bikini, graviditeten hade hunnit ge mig celluliter på magen, svägerska Johanna satt bredvid. Vi skvallrade, så som man gör.

Joachim rensade botten från gojs med en räfsa och såg hopplöst sysslolös ut.

”Vi åkte hit för er skull så ha roligt nu” sa han och lät som Kjell Bergqvist.

De hade väldigt roligt. De badade, kastade sand på varandra och fiskade upp en död ål. Lasse kissade precis överallt. Om en annan 2,5-åring kommer dit i morgon kommer han finna att allt revir är markerat.

Senare på eftermiddagen hängde jag tvätt och köpte present till min syster som fyller år idag.

Joachim unnade sig en shitboring match mellan Sverige och ett av de där hittepåländerna i schlagerfestivalen.

Det var så shitboring att jag hellre gick runt i huset och gjorde just ingenting tills det var över.

4-1 mot ett lag som upptäckte bollen 1993. Wow.

Just nu sitter jag och tittar på en film med Harrison Ford och den är också shitboring. Hela mitt liv är shitboring.

Jag är shitledsen och jag är shittrött på det.