Idag har vi städat ur stugan så när som på en gänglig mittback som vi lämnade kvar.

Han sitter i sin ensamhet och ”saknar” oss.

Mhm.

Snarare AAAHHHH FREAK OUT! så snart bilen rundat kröken.

Vi har gjort stranden ett par dagar. Det är elva grader i vattnet och det är ”jätteskönt”.

När vi åkte hem från Sandvik som ligger en mil i någon riktning(vad är jag, en man? Inte vet jag vad som ligger norr om vad) i förhållande till Sölvesborg konstaterade lilla att ”nästan ingen på stranden pratar svenska” vilket är sant eftersom alla låter som Bagarn.

När vi kom till Kalmar åkte vi raka vägen till Coop för att handla middag och frukost. Jag, ensam med tre barn på Coop, en fredag klockan 16:30. Som att köra bilen rakt in i en eldsvåda för att sedan vända sig om och tänka: Varför gjorde jag så? Som att hoppa ner i en ravin täckt av kaktusar bara för att ”se hur det känns”.

Men jag gjorde det och jag klarade det. Jag behövde inte ens väsa en aldrig så liten svordom mellan tänderna. Bra mamman.

Väl hemma kom barnens kompisar och plötsligt hade jag sex barn i köket som ville ha glass.

Jag började packa ur bilen, lyssnade på Veronica Maggio. Lasse satt med bilarna på golvet och sjön Satan gatan.

När klockan nu passerat midnatt sover tre barn av fem. Det är så mycket fniss och skvaller som ska vara avklarat innan man kan somna av utmattning med gapande mun och svettig hårbotten.